Amour
Denna österrikiska film, Amour, var fjolårets vinnare av Guldpalmen i Cannes med regi av Michael Haneke, som bland annat gjort Funny Games och Det vita bandet, varav den sistnämna var tvåfaldigt Oscarsnominerad (2010) bland annat för Bästa utländska film.
Amour är ett drama som handlar om ett äldre par, George och Anne, som är i 80-års åldern och lever ett relativt stillsamt liv någonstans i Paris. Successivt får vi veta och ana hur deras liv varit, att de har en vuxen dotter och att de har varsin karriär inom kulturlivet och musikbranschen. Men en dag får Anne en form av stroke och sakta men säkert börjar deras lilla tillvaro rämnas.
Amour är en tung film som berör. Det är stundtals oerhört plågsamt att se dessa människor totalt brytas ner av tillvaron som bara blir hemskare och hemskare. Att se en äldre människa gå från att vara fri och frisk till att inte längre kunna klara av de mest banala saker som annars är självklara. Allt från att äta själv och sköta sin hygien till att kunna tala och göra sig förstådd. Fruktansvärt!
Det är oerhört bra gjort, men jag kan ändå inte säga att den faller mig riktigt i smaken. Aningens för långsam och tung. Däremot är Haneke en mycket skicklig regissör och Emmanuelle Riva som spelar Anne är oförglömlig och helt fantastisk. Det är aldrig någonsin oäkta utan det är så trovärdigt att det nästan blir kusligt. Det är filmens styrka. Med fem Oscarsnomineringar i de starkaste kategorierna (Bästa film, Bästa utländska film, Bästa kvinnliga skådespelare, Bästa regissör och Bästa manus) har Amour chans på riktigt fina priser, vilket förstås också visar filmens fina kvalitéer.
3 tummar upp
