Midnatt i Paris
I går blev det filmkväll och vi såg bland annat denna romantiska komedi regisserad av Woody Allen. Kan hända att jag var den enda i sällsapet som gillade denna film, för det gjorde jag verkligen!
Filmen handlar kort och gott om Gil, spelad av Owen Wilson, en amerikansk författare som inte riktigt är till freds med sig själv både karriärsmässigt och med sin blivande fru Inez, spelad av Rachel McAdams. Tillsammans har de rest till Paris och man inser ganska snart att förhållandet rullar mest på rutin och inte på några äkta känslor som förmodligen en gång fanns. Ganska typiskt för en typisk Woody Allen-film tycker jag.
Gil vandrar hursomhelst mest rundor bland Paris gator och drömmer sig bort i en av världens mest romantisa städer. En sen kväll åker en gammal droska förbi och plockar upp honom mitt på gatan och Gil hamnar i en annan värld, mitt i händelsernas 20-tal där han möter en hel drös med konstnärer och författare bland annat. Hemingway, Picasso, Cole Porter, Salvador Dali (spelad av en porträttlik Adrian Brody) och Scott och Zelda Fitzgerald för att nämna några. Han möter även den oemotståndligt vackra älskarinnan till Picasso (Marion Cotillard) som hans uppmärksamhet dras till allt mer...
Lite märlig historia, men rolig. Allen har ju en speciell förmåga att skapa dessa "dialog-filmer" och göra något helt exeptionellt bra utav det. Miljön längs Paris gator och dess atmosfär gör det hela ännu bättre och jag fick direkt associationer till hans film, Vicky Christina Barcelona, som också på ett skickligt sätt får med hela charmen med "en amerikan i en Europeisk storstad".
Woody Allen vann en Golden Globe för bästa manus för denna film och den var även nominerad för bästa film och bästa manliga huvudroll (Owen Wilson) Dessutom är Midnatt i paris fyrfaldigt Oscarsnominerad bland annat för bästa film och regi.
4 tummar
Filmen handlar kort och gott om Gil, spelad av Owen Wilson, en amerikansk författare som inte riktigt är till freds med sig själv både karriärsmässigt och med sin blivande fru Inez, spelad av Rachel McAdams. Tillsammans har de rest till Paris och man inser ganska snart att förhållandet rullar mest på rutin och inte på några äkta känslor som förmodligen en gång fanns. Ganska typiskt för en typisk Woody Allen-film tycker jag.
Gil vandrar hursomhelst mest rundor bland Paris gator och drömmer sig bort i en av världens mest romantisa städer. En sen kväll åker en gammal droska förbi och plockar upp honom mitt på gatan och Gil hamnar i en annan värld, mitt i händelsernas 20-tal där han möter en hel drös med konstnärer och författare bland annat. Hemingway, Picasso, Cole Porter, Salvador Dali (spelad av en porträttlik Adrian Brody) och Scott och Zelda Fitzgerald för att nämna några. Han möter även den oemotståndligt vackra älskarinnan till Picasso (Marion Cotillard) som hans uppmärksamhet dras till allt mer...
Lite märlig historia, men rolig. Allen har ju en speciell förmåga att skapa dessa "dialog-filmer" och göra något helt exeptionellt bra utav det. Miljön längs Paris gator och dess atmosfär gör det hela ännu bättre och jag fick direkt associationer till hans film, Vicky Christina Barcelona, som också på ett skickligt sätt får med hela charmen med "en amerikan i en Europeisk storstad".
Woody Allen vann en Golden Globe för bästa manus för denna film och den var även nominerad för bästa film och bästa manliga huvudroll (Owen Wilson) Dessutom är Midnatt i paris fyrfaldigt Oscarsnominerad bland annat för bästa film och regi.
4 tummar
Kommentarer
Trackback
