Niceville
Har äntligen sett filmen Niceville (The help, som den heter på engelska) och den var underbar...
Filmen är baserat på bästsäljaren med samma namn och utspelar sig på 1960-talets Missisippi. Filmen kretsar kring några kvinnors liv i staden Jackson, Missisipi där relationen mellan svarta och vita skildras. Där de svarta jobbar som hembiträden för de vita och rika familjerna. Filmen har ett antal huvudkaraktärer, men där hembiträdet, Aibileen, (Viola Davis från Tvivel) imponerar med bravur. Redan i Tvivel tyckte jag hon var välförtjänad en Oscar och det luktar Oscarsvarning med rätta här. Emma Stone spelar den unga journalisten/författaren, Skeeter, som under filmens gång gör allt i sin makt för att yrka på orättvisorna som figurerar i samhället, vilket Stone gör jättebra. Förra årets stora genombrott med filmen Easy A, där hon är lysnde lever hon även upp till denna roll förträffligt. Syns för övrigt även i Cracy, stupid, Love (som jag nämnt i tidigare inlägg).
Utöver dessa finner vi en rad av utmärkt skådespeleri i denna film. Jag personligen gillar även den ganska sorgliga berättelsen om utstötta Celia Foot spelad av Jessica Chastains (även med i filmen The tree of life som vann Guldpalmen i Canne i våras). Hembiträdet Minny selad av Octavia Spencer är oförglömlig, speciellt "pajscenen" med den hemske frun Hilly (Bryce Dallas Howard) som även hon spelar jättebra som den själviske och bortskämda hemmafrun.
Det finns mycket att diskutera angående denna film, men filmens kärna handlar dock om rasfrågan, hur orättvist samhället såg ut (för bara ynka 50 år sedan) under 1960-talet och att segrering var fullt accepterat. Filmen var möjligen lite lång, men för min del gjorde det inte så mycket. Berättarperpektiven flöt som en röd tråd genom hela filmen och häll därför tempot uppe och miljöerna med den rätta 60-tals feelingen med stämmningfull musik och inredning som hör 60-talet till hjälpte förståss till ett och annat
4 tummar upp
Filmen är baserat på bästsäljaren med samma namn och utspelar sig på 1960-talets Missisippi. Filmen kretsar kring några kvinnors liv i staden Jackson, Missisipi där relationen mellan svarta och vita skildras. Där de svarta jobbar som hembiträden för de vita och rika familjerna. Filmen har ett antal huvudkaraktärer, men där hembiträdet, Aibileen, (Viola Davis från Tvivel) imponerar med bravur. Redan i Tvivel tyckte jag hon var välförtjänad en Oscar och det luktar Oscarsvarning med rätta här. Emma Stone spelar den unga journalisten/författaren, Skeeter, som under filmens gång gör allt i sin makt för att yrka på orättvisorna som figurerar i samhället, vilket Stone gör jättebra. Förra årets stora genombrott med filmen Easy A, där hon är lysnde lever hon även upp till denna roll förträffligt. Syns för övrigt även i Cracy, stupid, Love (som jag nämnt i tidigare inlägg).
Utöver dessa finner vi en rad av utmärkt skådespeleri i denna film. Jag personligen gillar även den ganska sorgliga berättelsen om utstötta Celia Foot spelad av Jessica Chastains (även med i filmen The tree of life som vann Guldpalmen i Canne i våras). Hembiträdet Minny selad av Octavia Spencer är oförglömlig, speciellt "pajscenen" med den hemske frun Hilly (Bryce Dallas Howard) som även hon spelar jättebra som den själviske och bortskämda hemmafrun.
Det finns mycket att diskutera angående denna film, men filmens kärna handlar dock om rasfrågan, hur orättvist samhället såg ut (för bara ynka 50 år sedan) under 1960-talet och att segrering var fullt accepterat. Filmen var möjligen lite lång, men för min del gjorde det inte så mycket. Berättarperpektiven flöt som en röd tråd genom hela filmen och häll därför tempot uppe och miljöerna med den rätta 60-tals feelingen med stämmningfull musik och inredning som hör 60-talet till hjälpte förståss till ett och annat
4 tummar upp
Kommentarer
Trackback
