Django Unchained trailer
När jag ändå är inne på området regissörer och filmtrailers passar ju denna bra i sammanhänget, Django Unchained.
Quentin Tarantinos nya heta film som snart har premiär (18 januari) och efter hans senaste film Inglourious Basterds har jag längtat efter ett nytt filmprojekt och nu är den snart här med en av mina favoritskådespelare dessutom, Leonardo DiCaprio, i huvudrollen plus en helt makalös rollista för övrigt...
Hitchcock trailer
En av mina absoluta favoritfilmer är Psycho(1960) som regisserades av skräckmästaren själv Alfred Hitchcock. Med filmen Psycho skapade Hitchcock något helt nytt och nyskapande. Ett mästerverk som räknas till klassikernas klassiker. Då kan man ju inte annat än att bli pepp på denna film om filmakaren Hitchcock där storyn just kretsar kring hans arbete av sin mästerliga film, Psycho.
Antony Hopkins ser vi i rollen som Alfred Hitchcock, kusligt likt förövrigt. Han fru spelas av Helen Mirren samt Scarlett Johansson och Jessica Biel spelar Janet Leigh respektive Vera Miles som i sin tur spelade systrarna (i originalfilmen) som åker till motellet där en viss Mr Bates härjar fritt...
The Amazing Spider-Man
Blev att jag kollade in The Amazing Spider-Man idag, efter att den släpptes på DVD för ett par veckor sedan. Tyvärr blev jag nog inte så "amazed" som jag hade hoppats på.
Denna film är en omstart på den trilogi som Sam Raimi stod regi för där vår alter ego Peter Parker/Spindelmannen spelades av Tobey Maguire. Vi har med andra ord sett historien förr, att den lille pojken, Peter Parker, lämnas till sin faster och farbror som tar hand om honom. En ensamvarg som i skolan är allas hackkyckling och har otur med kärlek. Åtminstone fram tills han blir biten av en viss spindel... Allt är sig likt med undantag för vissa detaljer som skiljer.
Det är egentligen ingen dålig film som sådan. Spindelmannen är dessutom min favorit-superhjälte i alla dessa filmer som görs om superhjältar. Men det funkar inte riktigt hela vägen och jag lämnas nästan oberörd. Andrew Garfield (The Social Network & Never Let Me Go) som nu tagit på sig rollen som Spindelmannen spelar väldigt bra, ingen tvekan där, men det blir för likt de filmer som redan finns och som inte gjordes för så längesedan. Jag köper att man vill göra om en film som exempelvis Christopher Nolan som tog sig an Batman-filmerna och skapade något helt nytt och fängslande, men The Amazing Spider-Man är inget nytt och revolutionerande och får sig därmed ett magplask, tyvärr.
Dock ska jag inte sticka under stolen med att jag ändå ser fram emot de två uppföljare som är planerade där en viss Mary Jane kommer att finnas med i rollistan, helt kass är det förstås inte. Kan ju hoppas på lite mer action och faccinerande strider med skurkar till nästa gång, men kanske bara är jag?!
2 tummar upp
Breaking Dawn part 2
I går blev det bio med tjejligan för att äntligen kolla in Breaking Dawn part 2, sista delen av den underbara Twilight-sagan.
Filmen tar vid precis där förra filmen (första delen av sista boken) slutade, när Bella Swan blev vampyr. När Bella i samma veva födde en liten flicka blev Edward tvungen att göra det båda väntat på så länge, att göra Bella till en vampyr, en jämlike. När flickan, Renesme, sedan börjar växa dröjer det inte länge förrän felaktiga upplysningar om barnet hamnar i fel händer, nämligen hos härskarna Volturi, som tänker anfalla familjen Cullens med alla medel.
Filmen har fått en åldersgräns på 15 år, vilket kan tyckas märkligt med tanke på vilka som dessa böcker/filmer riktar sin publik mot, men efter att ha sett fruktansvärda strider med köttstycken som flyger all världens väg, huvuden som rycks bort med mera kan jag inte annat än att förstå censuren. Tråkigt förstås, men helt rätt. Jag tillhör ju den skaran som läst alla böcker, sett alla filmer och gillar allt med Twilight. Skulle förstås inte påstå att Twilight tillhör någon form av "finlitteratur", men det fyller sitt syfte. Stephanie Meyer (författaren till böckerna) är mästaren själv och har skrivit en spännande och hisnande kärlekshistoria som har berört en hel värld, barn som vuxna.
Sista delen och filmen är heller ingen besvikelse varken för Twilight-nörden eller för skeptikern. Slutstriden var höga imponerade, minst sagt och skådespelarna, i synnerhet Kirsten Stewart, som spelar Bella spelar bättre än jag någonsin sett henne. Äntligen får karaktären, Bella, "liv" (ironiskt nog) vilket jag saknat i alla tidigare filmer. Ett fint avslut på en fin saga och jag är helnöjd.
3 tummar upp
Äta Sova Dö
Äta Sova Dö har ett oerhört viktigt budskap som förmedlas om att hamna utanför samhället och hur svårt det är att ta sig därifrån. Det är en mycket obehaglig känsla som kommer till mig allt eftersom filmen rullar, nästan att jag sitter och skruvar på mig av just obehag. När dessa stackars människor tvingas vända på varenda krona för att få mat på bordet gör det ont i mig när den förmögne läkaren säger till pappan "att det är farligt att bli för girig". Samhället och människors nonchalanta inställning till invandrare eller människor som på något sätt hamnat just "utanför samhället" är skrämmande att se.
Filmens regissör, Gabriela Pichler, gör en helt otrolig regidebut med denna långfilm och det träffar mig verkligen ända in i hjärtat. Tankar om mitt eget liv, hur bra man faktiskt har det, är en tankegång som går som en röd tråd under hela filmens gång. Det är inte precis någon solskenshistora, men samtidigt har den genom den relation som skildras mellan far och dotter ändå ett ljus som så fint gestaltas. Skådespelarna som i stort sett är helt okända är dessutom helt oförglömliga i sina respektive roller. Framförallt huvudrollsinnehavaren, Nermina Lukač, spelar fantastiskt bra och det känns trovärdigt hela vägen.
4 tummar upp
Små vita lögner
Häromdagen blev det att jag kikade in detta franska lilla guldkorn, Små vita lögner, som jag länge har velat se. Ett franskt, skulle vilja säga, ett typiskt fransk drama med relationer och kärlek som huvudtema.
Filmen handlar om ett gäng vänner som varje år åker till en av vännernas, Max (Francois Cluzet), tjusiga och minst sagt lyxiga sommarställe vid havet där de umgås, äter gott och dricker vin stup i kvarten (såklart, det är ju Frankrike vi talar om). Dock inträffar en tragisk olycka innan avfart, när en av vännerna, Ludo, (Jean Dujardin) råkar ut för en bilolycka och hamnar på sjukhus, vilket gör att han lämnas där ensam medan de andra väljer att det till trots fira sin årliga semester. Den lättfyllda stämningen bryts succesivt mot ilska, irritation och intrigerna tätnar och vi förstår snart att deras relationer bottnar i mycket av båda det ena och det andra.
Små vita lögner har lyckats koka ihop några av Frankrikes just nu största stjärnor med bland annat förra årets Oscarsvinnare, Jean Dujardin, som vann för sin oerhört fina prestation i filmen The Artist. Marion Cotillard ser vi också som även hon vann en Oscar 2008 som Edith Piaf i filmen, La vie en rose. Hon har även medverkat i amerikanska storfilmer som Inception och Contagion samt Midnatt i Paris. Sist men inte minst finner vi Francois Cluzet (som är med i En oväntad vänskap, som jag recenserade för ett par veckor sedan). Det är en fin esembel, vilket också är filmens styrka. Det är ett klassiskt relationsdrama, som förvisso kanske är lite långt (2 h, 28 min) men jag njöt i stort sett hela tiden av filmen, då jag gillar sånt här. Håller ju Woody Allen varmt om hjärtat och detta skulle mycket väl kunna vara en Allen-rulle, då det är ruskikt likt hans typ av film. Slutet fick mig dessutom att gråta som ett litet barn, vilket höjer betyget och hela filmen, sånt gillas!
3 tummar upp
Modig
Pixars senaste film heter Modig (Brave på eng) och är en saga som tar oss till Medeltiden och till Skottland med dess vackra vyer, keltiska inslag med säckpipor, kiltar och allt vad det innebär.
Filmen handlar om prinsessan Merida som uppfostras till att bli en fin dam och gifta sig med någon av de friare som tävlar för hennes hand. Givetvis är detta inte vad Merida själv vill och revolt uppstår mot hennes föräldrar och främst jämtemot hennes mamma.
Merida är en äventyrslysten tjej som lite likt Pocahontas "går dit vinden far henne" och är en hejare på pilbåge likt en viss Robin Hood. Hela sagan har lite spår här och där från just gamla disneyklassiker och inte allra minst från Björnbröder. Merida som prinsessa blir någon blandning nästan av just Pocahontas och prinsessan Jasmine (Aladdin) samt från Rapunzel (Trassel). För alla Astrid Lindgren-fans är det förstås inte heller svårt att se likheter med vår alldeles egna underbara Ronja ur Ronja Rövardotter.
För mig som är en sann disneynörd enda ut i fingertopparna är det även kul att se att Pixar för första gången gör en långfilm om en tjej, det var allt på tiden! Däremot blir det inte något revolutionerande och nytt som man annars förväntar sig av Pixar. Modig är tyvärr inte banbrytande som Toy Story eller Wall-e var när de kom. Fast filmen är givetvis inte dålig, en bra barnfilm med stark Disney-anda istället bara.
3 tummar upp
Skyfall
Carnage
Filmen handlar om två par som träffas hemma hos det ena paret i en lägenhet någonstans i New York efter att deras söner hamnat i slagsmål på skolgården, varav den ena pojken slagit ut två framtänder på den andra pojken. Tanken är att de båda paren ska träffas och "reda ut" konflikten och komma på en bra lösning, men det ena leder till det andra, kaos utbryter och anledningen till varför de alla träffats är nästan som bortblåst, istället läggs fokus på hur de själva är som människor och bitterheten som de på olika sätt känner med sin tillvaro.
Carnage är ett lågmält drama med endast dessa fyra skådespelare i handlingen och det inte långt ifrån att gå på teater, då det hela är oerhört snarlikt en teaterpjäs. Men filmen är ändå lysande och Polanski fångar direkt dessa människors personligheter som skådespelarna sedan skickligt portätterar. Kate Winslet och Christoph Waltz samt Jodi Foster och John C. Reilly är alla lysande i sina respektive roller och jag har sällan skådat sådant fulländat skådespeleri.
En mycket speciell film, minst sagt, men också oerhört bra och välspelat på alla dess punkter.
4 tummar upp
Take Shelter
En oväntad vänskap
Emmygalan 2012
Hypnotisören trailer
Hamilton 2
50/50
Denna gång blev det filmen 50/50 som var nominerad för bästa komedi på årets Golden Globe-gala med en helt fantastisk rollista med stjärnor som Joseph Gordon-Levitt (Inception, 10 orsaker att hata dig), Seth Rogen (Supersugen, På smällen), Bryce Dallas Howard (Niceville, Spiderman 3), Anna Kendrick (Up in the air, Twilight) och underbara Angelica Huston (The royal tenenbaums).
Filmen handlar om 27-åriga Adam (Gordon-Levitt) som lever ett hyffsat bra liv tillsammans med sin flickvän (Dallas Howard) som en dag får det tunga beskedet att han drabbats av ryggradscancer. Det blir en lång process om varför just han drabbats av cancer, vad har han gjort för ont och så vidare. Samtidigt som hans nära och kära runtomkring honom också snart inser hur tufft och jobbigt detta är och försöker göra så gott de kan i den eländiga situation det faktiskt är.
Seth Rogen, som spelar Adams bästa vän Kyle, står givetsvis för filmens humor och detta är ingen tårdrypande film, djup, men med sinne för humor in det sista. Men det är en film med mycket värme och hjärta det till trots och Gordon-Levitt spelar så bra och berör otroligt som cancersjuk ung man. Precis som hans tidigare film, 500 days of summer, är även detta en film med ett suveränt soundtrack. Pearl Jam, Radiohead och Roy Orbison för att nämna några. Satt nog med iponen och appen shazam mestadels hela tden, för att kolla vilka låtar det var.
3 tummar upp
Restless
Har blivit några filmer nu när jag legat sjuk, hoppas bara att jag frisknar till snart?!
Kollade in Gus Van Sants senaste film Restless igår och jag gillade den. Gillar för övrigt hans filmer oavsett om han gör kommersiella hollywoodrullar som Good Will Hunting och Milk eller om det är inom smalfilmen med mer känsliga bitar som Elephant och Paranoid Park, väldigt bra alla dessa om ni vill ha filmtips). Restless faller in i det sistnämna facket, vilket för övrigt är Gus Van Sants ”starka” sida, enligt min mening. Otroligt bra regissör.
Filmen handlar om pojken Enock (Henry Hopper) som efter att ha mist sina föräldrar mest vandrar omkring för sig själv och går på diverse begravningar där han kollar in de döda och hur anhöriga sörjer efter den avlidne. Väl på en av dessa begravningar träffar han Annabel (Mia Wasikovska) som likt honom själv är en ensamvarg och udda på sitt eget lilla vis. Gnistor uppstår snabbt mellan de två tonåringarna, problemet är bara att Annabel är sjuk i cancer och har endast ett par månader kvar att leva…
Detta hade verkligen kunnat bli hur blasé som helst, för visst har man sett detta förut. Men Restless faller lite ur ramen och berör utan att vara ”för mycket. Det är en otroligt vacker film som behandlar det tunga ämnet om döden på ett harmoniskt sätt. Sorligt, givetvis, men samtidigt så fint. Mia Wasikovska (Alice i underlandet, The kids are alright, Motstånd) slutar heller aldrig att förvåna, verkligen en ”upcoming star”. Snygg film med underbar musik som The Beatles och Nico som filtrerar i bakgrunden gör ju inte det hela sämre heller.
3 tummar upp
Shame
Shame handlar i varje fall om Brandon, en man med ett (troligen) väldigt mörkt förflutet och som är en oerhört vilsen själ. Vi förstår i filmens första minuter att han är starkt beroende av sex och av alla dess former. Det är nya tjejer om vartannat och hela hans vardag är totalt präglad av (meningslöst) sex. För det är precis vad det, meningslöst, i varje fall för Brandon som vi förstår har bekymmer både med det ena och det andra. När sedan hans syster plötsligt dyker upp ställer det hela Brandins tillvaro på sin spets...
Filmen är väldigt svart, rå och brutal, men brutalt ärlig samt naken i dubbla betydelser(!) Det är få för undrat att kunna spela som Michael Fassbender (Inglorious basterds, Fish Tank och 300) gör och det är föga imponerande hela skådespeleriet. Den tomhet karaktären Brandon utger under hela filmen är lika skrämmande som den är hjärtskärande och beundransvärd. Sen är Carey Mulligan (Drive, An Education och Never let me go) som spelar systern, minst lika bra och karaktären minst lika destruktiv, fast på sitt sätt. Båda två strålar i dessa sorliga karaktärer och de berör. Tempot i filmen i tämligen ganska lågt, men en film som detta är det inte heller nödvändigt.
Det blir 3 (starka) tummar upp
The Avengers
Efter en toppenhelg, fick det bli en toppenavslutning med lite bio. Ville ju se denna, The Avengers och jag och Sandra, min trogna "superhjälte-vapendragare", gick därför lite spontant och såg den i kväll =)
Filmen The Avengers är ju en megaproduktion av Marvel där Joss Whedon (Buffy och vampyrerna) står för regi av denna film. Storyn i denna är tämligen enkel, i min mening kanske lite väl enkel och på gränsen till fånig, men det gör faktiskt inte så mycket... En förutsättning är ju såklart att man sett några av dessa rullar som Iron man, Thor, Hulken och Captain America, men har an inte sett dem, så kör de lite snabb uppdatering av dessa så att alla har möjlighet att följa med.
Asaguden Loke (som man stiftade bekantskap med från Thor) vill förgöra vår värld och har tagit hjälp av utomjordiska styrkor. Därför samlar S.H.I.L.D-ledaren, Nick Fury, (Samuel L. Jackson) ihop ett gäng superhjältar, som ni nog förstått vilka dessa nu är, för att helt enkelt rädda vår kära planet...
Effekterna hade det minsann inte snålats med och det är skickligt gjort och den som gillar denna typ av action kommer inte bli besviken. Med sina 2 timmar och 22 minuter blev det aldrig tråkigt och alla de välkända skådisarna som det vimlar av i denna rulle är ju också bara ett stort plus. Sen det bästa v nog alla hysteriskt roliga repliker som mellan actionscenerna flög fram som en frisk fläkt!
Sen sist, men inte minst måste ju underbara Hulken även nämnas! Aldrig varit ett stort fan av Hulken tidigare, men måste säga att de tagit och gjort en helt ny dimension av denne karaktär med underbara Mark Ruffalo som lätt är bästa Hulken någonsin. Lysande!
Underhållande och bjöd på precis det jag var ute efter så,
4 tummar upp
Vi måste prata om Kevin
Har precis sett filmen, Vi måste prata om Kevin (We need to talk about Kevin) En fruktansvärd film, hjärtskärande! Har velat se filmen sen sen hyllades i Cannes förra året och därefter har det talats väldigt mycket om den.
Handlar om Eva (Tilda Swinton) och Franklin (John C. Reilly) som tillsammans får en son som inte riktigt är som alla andra barn och mamma Eva vet inte riktigt hur hon ska tackla situationen och hur hon ska kunna ge den kärlek till sin son som hon borde. Vi förstår också ganska fort att Kevins brist på empati och kärlek till andra bara är förnamnet...
Vi träffar mamma Eva i nutid som vi förstår går igenom en kris och genom tillbakablickar rullar historien sedan fram och en större inblick i relationen mellan modern och sonen får vi. Det är också precis detta som gör filmen så stark. Hur kan det komma sig att barn/tonåringar begår sådana fruktansvärda handlingar och vem bär egentligen skulden för att ett barn dödar andra och andra barn?! Filmen låter också detta vara relativt osagt, vilket gör hela filmen. Dock lämnar den mig med den frågan i alla fall, men också att det kanske inte går att svara på?! Vem eller vad gör att människor handlar som de gör? Arv eller miljö? Med det sagt förstår ni att filmen tar upp det något tabubelagda ämnet, skolmassaker. Såg för övrigt nyligen en annan film som påminde väldigt mycket om denna och det var Beautiful Boy, men den var inte lika bra som Vi måste prata om Kevin. Sen gillar jag ju för övrigt Gus Van Sants film, Elephant, som också behandlar detta känsliga ämne väldigt bra. Michael Moores dokumentärfilm Bowling for Columbine är ju för övrigt ett måste att se i detta sammanhang, om denna nu råkat gå förbi er!
Filmen var ganska speciell, inget för "action-nörden" tror jag?! Vacker, men djup och gripande. Bäst är ändå Tilda Swinton som är helt makalös i denna roll! Herregud vilket porträtt hon gör, Golden Globe-nominerad var hon, men vad hände med Oscarsnomineringen? Pojken, Kevin, (Ezra Miller) bör också nämnas för en enastående insats! Kusligt duktig som den unge psykopat han spelar! Obehagligt, verkligen!
4 tummar upp
Titanic- det osänkbara fartyget
Jag är och kommer alltid att vara en "Titanic-nörd" så är det! Tyckte det var nämnvärt med tanke på dagens datum. Jag och Christel såg dessutom Camerons film förra veckan i 3D på bio, fortfarande precis, precis lika bra!
I med 100-års dagen idag och detta år egentligen kan jag meddela, för er andra som kanske också fängslas av Titanic, att två nya serier är på G och gjorts. "Titanic: Blood and Steel" och "Titanic" och det sägs att den sistnämda ska vara ritigt bra och påkostad! Om det är lika bra som Camerons underbara"Titanic" vet jag inte, men jag ser helt klart fram emot dessa två miniserier eller vad det nu är...
