Drive

Jisses, har precis sett Drive, äntligen skulle jag vilja lägga till! Ni som följer min blogg väl, minns kanske att jag nämnde denna redan i våras, då Drive bland annat var filmen alla talade om på fjolårets filmfestival i Cannes.

I vilket fall som helst var detta en film med grymt mycket Tarantino-anda, även om han inte har ett skvatt ned denna film att göra! Men det var bitvis svårt att inte få tankarna till hans filmer. Filmen handlar om en stuntförare (Ryan Gosling) som ibland "jobbar extra" som förare åt brottslingar som behöver hans hjälp. Givetvis går ett jobb snett och helt plötsligt har han de mest fruktansvärda typer efter sig och nu börjar leken...

Gosling är helt sinnessjukt bra i rollen som stuntföraren som inte låter någon köra över honom. Är förvånad att han var nominerad för en Golden Globe för Clooneys film, Maktens män, och inte denna!? Han är hänsynslös, rå och helt makalös samtidigt som han har en oerhört sympatiserande sida och känns egentligen som en väldigt skör och omtänksam ung man. Carey Mulligan (An Education och Dont let me go) spelar grannen och är även hon strålande! Måste för övrigt se filmen Shame med henne snart också!

Drive var precis lika bra som jag hade hoppats på och lite ball synth-musik som filtrerade i bakgrunden, kunde inte bli bättre eller snyggare!

4 tummar upp

 


Homeland

I dag har det blivit söndagsmys på hög nivå. Har börjat kolla in denna nya serie, Homeland. som vann två Golden Globes på årets Golden Globe-gala för Bästa dramaserie och Bästa skådespelare (Claire Danes)

Handlar om marinkårsoldaten, Nicholas Brody, (Damian Lewis) som efter åtta år kommer hem från Irak och blir hyllad som krigshjälte. Dock tror inte CIA-agenten, Carrie Mathison, (Claire Danes) lika mycket på hans hjältehistoria, utan anar att Brody blivit omvänd och istället jobbar för Al-Qaida.

Måste säga att denna serie är grymt spännande, rikitgt bra! Gillar den skarp än så länge, så gör som jag och kolla in Homeland.


Nawals hemlighet

Har nyss sett något av det hemskaste jag sett på mycket länge...



Nawals hemlighet handlar kort om två tvillingar som, efter en sista önskan av deras mor, mer eller mindre tvingas ut på en resa för att ta reda på sanningen om deras mors liv och hennes bakgrund.

Historien hoppar fram och tillbaka mellan tvillingarnas sökande på sanningen samtidigt som vi succesivt får ta del av moderns egna historia och möter henne som ung. Lubna Azabal som spelar modern är oförglömlig som den starka kvinnan som inte låter sig tampas med, även om det bitvis känns som att det aldrig kommer att bli bra. Filmen höll tempot uppe hela tiden och spänningen tätnade mer och mer. Hela filmen var grym, hänsynslös och fruktansvärd och när man tror att det inte kan bli värre, så kommer hela upplösningen... Jag var inte alls beredd på detta slut och det fick hela min kropp att rysa i fruktansvärt obehag. Det var längesedan jag såg en film som var så här stark.

Ljuva stämmor av Radiohead hördes dessutom i filmen, vilket inte försämrade något. Deras musik är emellanåt som gjord för film. Filmen var för övrigt Oscarsnominerad förra året för bästa utländska film (Kanada), men det var ju Susanne Biers film Hämnden som vann, vilket jag just nu inte riktigt kan förstå. Den var också bra, men inte alls i samma klass som denna film.

4 tummar upp


RSS 2.0