Igår blev det ännu en filmkväll hos morfar och vi såg denna film, Carnage, som var synnerligen en speciell film. Filmen är regisserad av Roman Polanski (Pianisten och Ghost Writer) och är en mästare, vilket han också verkligen visar i denna nya film.
Filmen handlar om två par som träffas hemma hos det ena paret i en lägenhet någonstans i New York efter att deras söner hamnat i slagsmål på skolgården, varav den ena pojken slagit ut två framtänder på den andra pojken. Tanken är att de båda paren ska träffas och "reda ut" konflikten och komma på en bra lösning, men det ena leder till det andra, kaos utbryter och anledningen till varför de alla träffats är nästan som bortblåst, istället läggs fokus på hur de själva är som människor och bitterheten som de på olika sätt känner med sin tillvaro.
Carnage är ett lågmält drama med endast dessa fyra skådespelare i handlingen och det inte långt ifrån att gå på teater, då det hela är oerhört snarlikt en teaterpjäs. Men filmen är ändå lysande och Polanski fångar direkt dessa människors personligheter som skådespelarna sedan skickligt portätterar. Kate Winslet och Christoph Waltz samt Jodi Foster och John C. Reilly är alla lysande i sina respektive roller och jag har sällan skådat sådant fulländat skådespeleri.
En mycket speciell film, minst sagt, men också oerhört bra och välspelat på alla dess punkter.
4 tummar upp
Får väl bli en film till när jag ändå är mitt inne i mitt "blogg-flow"!
Såg även denna film förra veckan, Take Shelter, som handlar om en arbetarfamilj någonstans i USA. Pappan i huset, Curtis, spelad av Michael Shannon, jobbar inom byggbranchen medan mamman, Samanha, spelad av Jessica Chastain främst tar hand om parets gemensamma dotter som är hörselskadad och i stort behov av vård och därmed pengar. Curtis verkar utåt sett vara vilken man som helst, men lider av fasansfulla mardrömmar på nätterna som sätter galler i hjärnan på honom. Han drömmer att alla runtomkring honom är ute eftr honom och ska förgöra honom samtidigt som han drömmer om en otäck jättestorm som kommer att förgöra allt i dess väg. Curtis bestämmer sig därför för att desperat bygga ett skydsrum, vilket sätter allt på sin spets. Alla besparingar, jobb och sin älskade familj sätts på spel, men Curtis är övertygad om att en storm är på väg! Kommer det verkligen en storm eller är det bara inne i Curtis huvud?!
Detta är ett relativt långsamt drama, men den fängslade mig från första bildrutan och jag satt som klistrad hela filmen. Det är trevliga små detaljer i filmen som visar på den småstadsidyll de lever i samt det bästa med filmen är såklart skådespelarna. Michael Shannons (Revolutionary road) porträtt som den helt förvirrade, halvt psyksjuke man som drabbats av värsta demonerna och mardrömmar är en ren fröjd för ögat att se. Sen Jessica Chastain (Niceville och The tree of life, som för övrigt finns som recensioner här på bloggen) är lika bra i denna som allt annat hon lyckats åstakomma med sina hela sju filmer som hon medverkade i under förra året, helt galet!
Det finns ett skrämmande tema i hela filmen som väcker en och annan otäck tanke, hur vårt psyke egentligen fungerar och vad händer med oss när vi helt plötsligt inte kan skilja på dröm och verklighet?! Det är inte den enklaste filmen att förstå sig på, men den lämnade mig med tusen frågor efteråt och sånt gillar jag hos en film.
3 tummar upp
Måste skriva om denna film som jag och morfar såg på bio i torsdags. En riktig liten pärla visade det sig att detta var. En äkta feelgood-film!
En oväntad vänskap är en fransk film som tagit hela Frankrike med storm och som för övrigt är deras Oscarsbidrag. Filmen handlar om Philippe (François Cluzet) som efter en tragisk olycka inte bara miste sin fru, utan blev även förlamad från nacken och ner. Philippe söker efter en assisent och det är då vi möter Driss (Omar Sy), en svart man med ett kriminellt förflutet och ett trassligt förhållande till sin familj. Driss söker endast tjänsten för att kunna få socialbidrag, men när Philippe och Driss möts uppstår något speciellt och det blir början på ja, en oväntad vänskap..?!
Denna film berörde mig verkligen och det var längesedan jag var i en biosalong där folk sitter och skriker av skratt och kippar efter luft (!) Jag kan innerligt säga att filmen berörde mig riktigt varmt om hjärtat och sann glädje spreds sig i hela kroppen. Visst finns det filmer som liknar denna, absolut, men samtidigt bygger denna på en verklig historia, vilket i varje fall känndes mer äkta för min del. Verkligen en film med djup, hjärta och värme. Se den!
4 tummar upp
