Berättelsen om Pi

I går blev det bio med käre brorsan som äntligen var hemma, efter 4 månader. Vi kollade in filmen, Berättelsen om Pi som Ang Lee stod regi för.
 
 
 

Berättelsen tar sin början genom att en reporter hälsar på hos en viss man vid namn Pi Patel, som sägs ha en berättelse att berätta som kommer att få vem som helst att tro på Gud. Historien fortsätter och Pi berättar om hur han växte upp i Indien med sin familj som ägde ett zoo och att de tvingades flytta och den maklösa historien som sedan följer. Förlisad och ensam i en livbåt hamnar tillslut sextonåriga Pi (Surja Sharma) med sällskap av en zebra, apa, hyena och den ståtliga tiger, Richard Parker. Det blir en resa som saknar ord att beskriva och förstås en kamp om överlevnad mitt ute i ingenstans med bara hav runtomkring och en köttätandes tiger som enda följeslagare.

 

Berättelsen om Pi är ett magiskt äventyr och en helt förtrollande vacker film som berörde mig djupt. Ang Lee har verkligen skapat filmmagi utan dess like och det är otroligt vackert att man stundtals nästan tappar fattningen. Ang Lee bevisar bara ytterligare en gång att han är en av våra skickligaste regissörer just nu. Med filmer som Förnuft och känsla, Crouching Tiger, Hidden Dragon och Brokeback Mountain på sin meritlista visar han på stor mångfald och det är få regissörer som kan bemästra så olika genrer. Berättelsen om Pi är inget undantag!

 

Större delen av filmen utspelar sig förstås mitt ute i havet där Pi endast har den bengaliska tigern som sitt sällskap. Liknande filmer som Cast Away är svårt att inte dra paralleller till, men det är en film jag hade oerhört svårt för och tyckte var mestadels urtrist. Detta är allt annat än tråkigt och emellanåt oerhört komiskt dessutom, trots den absurda situation som Pi befinner sig i. Miljöerna är oförglömliga och jag måste även erkänna att 3D-tekniken gör sitt i denna film. Likt Avatar (som är den enda 3D-film jag faktiskt uppskattat) funkar det minst lika bra här och att göra denna film utan 3D finns inte på kartan. Resultatet är en bedårande vacker film som fascinerar och som berör många olika ämnesområden som i sin tur också griper tag om en. Magiskt!

 
4 (starka) tummar upp

Kommentarer
Postat av: Helen Pettersson

Du skriver bättre än många filmkritiker. Kanske finns det någon någon som anställer dig. Du är bara bäst.

2012-12-24 @ 22:07:22

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0