Blue Jasmine
En stor filmregissör som jag personligen tycker väldigt mycket om är, Woody Allen, han har tyvärr tendenser att vara tämligen ojämn med sina filmer. I synnerhet de som gjorts på senare tid. Hans Vicky Christina Barcelona och Midnight in Paris var två riktiga filmpärlor, med hans Förälskad i Rom var rena rama magplasket. Nu är han tillbaka med denna, Blue Jasmine, som utspelar sig i San Francisco med lite New York-feeling.
Manuset som är skrivit av Woody Allen (som alltid) gör ännu en gång ett strålande jobb. Han är också helt makalös som regissör eftersom han alltid lyckas få skådespelarna att göra fenomenala prestationer. Cate Blanchett i Blue Jasmine, är inget undantag. Hon är fantastisk. Karaktären däremot är nog bland det jobbigaste jag skådat på länge. Helt avskyvärd människa som man bitvis skulle vilja ge en rak höger. Det är mycket bättre än Förälskad i Rom, men tyvärr lyckas inte riktigt Allen göra en kanonrulle denna gång heller. Manuset är klockrent och Blanchett gör möjligen sin bästa roll någonsin. Även om jag gillade filmen, så räcker inte det hela vägen och filmen blir därför mer seg än intressant.
En Oscarstatyett till både Allen för bästa manus och en till Blanchett för bästa skådespelerska röstar och hoppas jag däremot på. Det har filmen gjort sig förtjänt av, men någon magisk filmupplevelse blev det inte.
3 tummar upp
